ÄNTLIGEN MÅNDAG | 10 december 2018

Vem skall man tro på?

Krönikan Äntligen måndag 10 december: Vem ska man tro på?

Hållbarhet är verkligen en fråga i tiden och bra är det. Dock är det svårt att hålla balansen i informationsintaget och om vi inte ens kan enas om vissa grundläggande fakta känns det hart när omöjligt att kunna förstå och påverka. Denna veckan är frågorna verkligen på bordet och några reflektioner nedan vågar jag mig på.

Nobelpris i hållbarhet?

Idag i Stockholm erhåller amerikanen William Nordhaus Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Detta får han för sin forskning kring ”att integrera klimatförändringar i långsiktiga makroekonomiska analyser”.
Om jag fattat rätt betyder det att han via sin så kallade DICE-modell försöker att beräkna i vilken takt vi kan bromsa klimathöjningarna med en bibehållen ekonomisk balans.
När han första gången presenterade denna modell för många år sedan föreslog han att uppvärmningen måste begränsas till 2 grader. Idag säger han att det ur ett ekonomiskt perspektiv inte längre är möjligt utan landar i sina beräkningar på 3–3,5 grader. En nivå som andra hävdar vore katastofal-
Alla verkar vara överens om att han gjort stora insatser men många vänder sig idag mot att hans modeller inte längre är relevanta.
Bl.a. den svenska debattören Anders Wijkman skriver idag i Dagens industri att ”Ekonomipristagaren tänker fel om klimatet”. Hårda ord på självaste Nobeldagen.
Och om inte dessa båda storheter kan enas – hur skall jag då förstå?
Är det verkligen sakfrågan i första hand eller en tävling i vem som har mest rätt?

Internationellt klimatmöte

För tillfället pågår också FN:s klimatmöte i Katowice, Polen (COP24).
Ett möte som sägs bli helt avgörande för hur vi skall kunna nå Parisavtalet mål och vad vi måste göra för att nå dem.
Katowice ligger i ett område som helt domineras av kol- och stålindustri.
Att mötet placerades just där fanns det förmodligen en tanke med för media rapporterar nästa lika mycket om hur invånarna i detta kraftigt nedsmutsade område har det sin vardag som om själva klimatmötet i sig.
Jag har varit i Katowice med omnejd ganska många gånger under 2010-talet och kan bekräfta att det miljömässigt är ett tungt belastat område. Lätt, svart damm lägger sig fort på uteserveringarnas bord och att snyta sig i en vit näsduk skapar en monokrom bild.
Men även här kan man bli lätt fundersam vart mötet och debatten är på väg.
Inslaget ”Folkets röst” har väckt stor uppmärksamhet. Sir David Attenborough var först ut och talade om behovet av snabb förändring.
”Vår egen” Greta Thunberg har också varit på plats och talade även hon som ”Folkets röst”. Läs hennes tal här.
Hon listas för övrigt av Times Magazine som en av världens mest inflytelserika tonåringar.
Men mitt i allt detta engagemang uppstår politiskt käbbel om räknemodeller och vem som är värst/bäst.
”Jag räknar rätt och du räknar fel”. Om utsläpp, om utsläppsrätter, om olika länders och industriers negativa påverkan etc. etc.
Och om inte dom kan enas - hur skall jag då förstå?
Är det verkligen sakfrågan i första hand eller en tävling i vem som har mest rätt?

Det känns som att det enda det blivit beslut med verkställighet är att subventionera elcyklar och minska användandet av sugrör. Men så illa kan det väl inte vara?

Med önskan om en vecka med bra klimat!

Urban Månsson
Vd
Svensk Byggtjänst

PS. För övrigt cyklar jag flitigt på min elcykel, utmärkt transportmedel. Och köpt utan subvention 😉