Tunneln genom Hallandsås – lägst pris men inte lägst kostnad

Tunneln genom Hallandsås invigs i dagarna efter enorma fördyringar – och förseningar. Och i linjär-TV står det specialister och uttalar sig om detta. Faktum är att efter omstarten är det här ett mycket lyckat projekt. 

hallandsas_kronika_2015_02

 
Beställarkompetensen kommer sällan fram i dessa uttalanden. Det är ju så att alla byggnationer, såväl hus, broar som tunnlar har en beställare. Som har ett önskemål som ska uppfyllas. Så effektivt som möjligt.

Att upphandlingen, i detta fall offentlig, sker så effektivt som möjligt är självklart. Och då tänker jag på den långsiktiga kostnaden. För byggnation och underhåll/förvaltning. Inte priset på den enskilda delen av projektet.

Jag påstår att Statens Järnvägar begick ett katastrofalt misstag för 30 år sedan. Som har kostat oss skattebetalare enorma pengar.

För 30 år sedan gick Statens Järnvägar (Banverket/Trafikverket var då ännu inte bildat) ut till ett antal konsultföretag och bad dem att komma med anbud för att ta fram en geoteknisk undersökning av delar av Hallandsås. Det skulle sedan utgöra grunden för kommande projektering och byggande av en tunnel genom Hallandsås.

Konsultföretagen la sina pannor i djupa veck och funderade på hur man skulle lägga upp arbetet. Och vad det skulle kosta. Detta var ett prestigeprojekt.

Ett av de mer välrenommerade svenska konsultföretagen samlade sina absolut främsta geologer, geotekniker och konstruktörer till en workshop med rubriken:

Hur ska vi agera för att få att få detta prestigeprojekt?

Resultatet av samtalen blev att nu ska vi inte spara någon möda på att ta fram ett så bra underlag och anbud som möjligt. Hallandsås är sedan lång tid känd för att ha många olika geotekniska och geohydrologiska utmaningar. Den samlade bedömningen blev att föreslå mycket omfattande undersökningar innan man fastställer var tunneln ska placeras. Det finns ingen genväg. Det kommer också innebära att det kommer att kosta mycket.

När man hade gått igenom alla momenten som behövdes, summerades kostnaderna. Det landade på för den tiden svindlande summan fem miljoner kronor.

När SJ, beställaren, gått igenom alla inlämnade anbud visade det sig att det fanns billigare anbud – mycket billigare. Man valde ett anbud som kostade en miljon kronor.

En miljon är ju mindre än fem miljoner. Det förstår ju vem som helst. Men innebär det en lägre kostnad? NEJ, hävdar jag. Som gammal grundläggare.

Det finns ett talesätt som säger att man alltid ska ha en bra grund att stå på. Det är ett understatement när det gäller projekt med komplex geoteknik. Tycker jag, som gammal grundläggare.

Den här gången valde beställaren, SJ, det billigaste anbudet. När företrädaren för konsultföretaget, som lämnat anbudet på 5 miljoner kronor, frågade handläggaren på SJ om det var samma omfattning av undersökningarna på de anbud som hade lägre pris var svaret: Det vet jag inte, förresten ska jag ändå gå i pension inom kort.

Så kan man också agera som offentlig upphandlare – när man inte behöver ta ansvar för följderna.

Det är lätt att vara efterklok. Tunneln genom Hallandsås är nu klar. Och det finns bara ett facit. Den lösning man har valt. Ingen vet om en mer omfattande geoteknisk undersökning hade lett till annan projektering, annan placering i plan och/eller höjd, inte heller om man med en sådan placering hade kunnat undvika eller kraftigt minska de omfattande problem som kännetecknat projektet.

Personligen är jag övertygad om att tunneln genom Hallandsås skulle varit färdigställd tidigare – och till en mycket lägre kostnad om den offentlige beställaren, SJ, 1985 valt ett geotekniskt mer genomarbetat förslag.

Lägsta pris är sällan bästa urvalskriterium när man köper kvalificerade tjänster. Särskilt inte om man inte klarar av att jämföra omfattningen i anbuden. Tänk på det alla upphandlare.

En bra grundläggning är bra samhällsbyggnad.