I Svensk Byggtjänsts podcast Snåret: Ny modell för marktilldelning kan ändra maktbalansen i byggprocessen

Är det tradition och kultur som styr markanvisningen i första hand? Och ställer kommunerna tillräckligt tydliga krav på byggherrarna vid marktilldelning utifrån vad medborgarna mest behöver? I senaste avsnittet av Svensk Byggtjänsts podcast Snåret, rätar vi ut frågetecknen kring kommunernas marktilldelning.

Kritiken mot kommunernas markanvisningar kommer från flera håll och i rapporten ”Bäste herre på täppan” (från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) konstaterar flera byggherraratt kommuner måste klargöra hur markanvisningar går till och förbättra transparensen i processen. I senaste Snåret tas frågan upp till diskussion med Ingrid Anderbjörk på stadsbyggnads-förvaltningen i Uppsala kommun, Jan Rydén, curator på Färgfabriken och Martin Arkad, vd på Järntorget.

En markanvisning är en option på mark som ges till en byggherre. Optionen är normalt tidsbegränsad till två år, men ofta förlängs tiden på grund av en försenad detaljplaneprocess. I Uppsala anvisar man inte marken förrän i samrådsskedet, då den redan planlagts.

– Det är givetvis ett ekonomiskt risktagande för kommunen, om konjunkturen skulle vika, och vi står där med färdiga detaljplaner och ingen plötsligt vill investera. Men det är en risk vi beredda att ta för att minska insteget för mindre aktörer och höja tempot i processen, menar Ingrid Anderbjörk.

Holland visar vägen för ny modell
Jan Rydén menar att anvisningsprocessen är svårtillgänglig för utomstående och förbehållet större exploatörer. Han pekar istället på ett holländskt exempel i staden Almere, där privatpersoner har getts möjlighet att köpa mark för att bygga sin egen bostad på.

– I Almere tar man en aktiv roll i att hjälpa hushåll som vill köpa tomter och bygga sitt eget hus, vilket ändrar maktbalansen i byggprocessen. För det enskilda hushållet finns flera fördelar med att vara sin egen byggherre; tomten är byggklar – du behöver därmed inte ligga ute med pengar, du kan välja själv i vilken takt du vill bygga och den estetiska friheten är i det närmaste total, konstaterar Jan Rydén.

Marknadspris tolkas som högsta pris
En stötesten inom markanvisningsprocessen är EU-kravet, som säger att mark måste säljas till marknadspris, vilket många kommuner tolkar som högsta anbudspris, och därmed underlåter sig att ställa krav på exploatören.

– Ofta är markanvisningar optioner som inte kostar några pengar. Byggbolaget skickar in en skiss och ett pris. Den som bjuder högst får marken. Vilket inte nödvändigtvis är den byggherre som har det bästa förslaget, menar Martin Arkad.

Lyssna på Snåret via byggtjanst.se/snaret. Diskussionen kring programmen förs på Twitter @Snaaret samt på facebook.com/snaret.podcast

MyNewsdesk