Annika Wallenskog i Snåret: ”Nu behöver 40-talisterna äldrevård och deras barnbarnsbarn förskolor”

Sverige växer och behovet av samhällsfastigheter är så stort att vi inte hinner bygga i kapp. Barn får gå i skola i tillfälliga paviljonger och äldre bor kvar hemma i brist på ändamålsenliga lokaler. Måste det vara så? Det är ämnet för senaste avsnittet av Svensk Byggtjänsts podcast Snåret.

I avsnittet har programledare Emma Jonsteg besök av Kikki Liljeblad (S), kommunalråd i Norrköping, Anders Eklund, projektchef på Sisab, Annika Wallenskog, chefsekonom på Sveriges Kommuner och Landsting och Alexander Hedin, regionchef Stockholm på Hemfosa.

Affärsområdet samhällsfastigheter har vuxit kraftigt de senaste tio åren. SKL’s senaste enkäter med 205 kommuner i landet visar att kommunerna bara mellan 2018-2021 planerar att bygga motsvarande tio procent av det befintliga beståndet av samhällsfastigheter.

Uppdämda byggbehov
Sedan 60- och 70-talet, då det senast byggdes många fastigheter av denna typ, har finanskriser, IT-bubblor och budgetåtstramningar avlöst varandra och gjort att utvecklingen av området stått nästan stilla fram tills för tio år sedan.

– Planeringshorisonten gör att det är först nu man kunnat börja bygga det man planerat efter att konjunkturen vände. Samtidigt föds nu barnbarnsbarnen till 40-talisterna och behöver förskolor och skolor och 40-talisterna själva behöver sjukvård och äldrevård. Det är inte så konstigt att vi har den situation vi har idag, säger Annika Wallenskog.

Många samhällsfastigheter är nu i så dåligt skick att de måste rivas.

– Vi har ett aktuellt exempel i Norrköping där vi måste riva en utdömd skola från 60-talet och ersätta den med dyra tillfälliga paviljonger, säger Kikki Liljeblad.

Fler privata aktörer
Kommunerna står ofta yrvakna inför de stora behoven. Fler väljer att ta hjälp av en växande grupp privata aktörer och att hyra samhällsfastigheter i stället för att själva investera.

Det byggs nu mycket, men inte tillräckligt. Dessutom finns i debatten ett missnöje med samhällsfastigheternas – och då särskilt skolornas – utformning. Varför är de nya skolor som byggs ofta så fula? undrar många.

Jo, när skolpengssystemet ska bära hyrorna på nya fastigheter blir det ibland svårt att bygga skolor som uppfyller alla krav och även är väl gestaltade, menar panelen.

– Men det går att utmana arkitekterna, vi fick till exempel nyligen utmärkelsen ”Årets Stockholmsbyggnad” för Långbrodalsskolan i Älvsjö, säger Anders Eklund.

För att tillgången på samhällsfastigheter ska bli bättre efterlyser panelen fler modiga politiker och modiga företag som vågar jobba med flexibel lokalanvändning, nya byggkoncept och samutnyttjande i byggprojekt.

Och Alexander Eklund har märkt att många kommuner nu verkar vara inne på det flexibla spåret.

– Många vi träffar med pratar till exempel om att de vill kunna nyttja lokaler på andra tider på dygnet. Så frågan är på bordet, säger han.

MyNewsdesk