Författaren Robert Lavelid har tittat på ett antal stora städer i världen och jämfört dem för att försöka förstå: Vad är det för faktorer som bygger en bra stad? Utifrån de undersökningar som är gjorda har han framför allt koncentrerat sig kring Paris, som exempel på en riktigt bra stad. Boken Koden för en bra stad handlar om hur ämbetsmannen Georges-Eugène Haussmann under senare hälften av 1800-talet byggde det moderna Paris.

Vad utgör den perfekta staden? 
Blandningen av olika åldrar, av olika bebyggelsetyper, är ganska typiskt Paris. Där man har haft kvar en del av de medeltida kvarteren inne i staden. Sen har man de stora, lite mer modernt planerade boulevarderna, från 1800-talets andra hälft.

Det är några faktorer – och att alla kvarter inte måste vara ortonogala, det vill säga rätvinkliga, utan i Paris är de flesta kvarter ju inte rätvinkliga utan triangulära, femhörningar eller sexhörningar. Det gör att Paris gatubild blir mycket mer varierad, trots att man har ett antal genomskärande gator. 

Förutom själva formen på kvarteren så är storleken viktig. I Paris är det relativt små kvarter. De tillhör de kanske minsta, för att vara moderna storstäder. Du får gå ner i medeltida städer, som Toledo eller något sånt, för att hitta motsvarande storlekar.

Genom att man gör små kvarter på ett hektar ungefär och mindre - i Paris är de flesta under ett hektar - så får man ju tätare med gator och tätare med hörn. Vilket innebär att folk träffas lättare och man får fler mötesplatser, som man alltid pratar om idag.

Hur tätt ska vi bygga enligt Parismodellen? 
I princip hela Paris, det som är de 20 arrondissementen eller de 20 stadsdelarna, har ungefär samma täthet. Det innebär till exempel att butiker och serviceverksamhet har underlag för att finnas i de flesta bottenvåningar i Paris. Det är en fråga. Befolkningstätheten och att den är jämt spridd är en faktor som även Stockholm måste tänka på. 

Hur ska torgen se ut? 
Det går att göra torg mindre och de blir bättre. Det är också en kunskap från de här städerna, att vi alldels för ofta gör både gator, torg och platser för stora, medan vi gör trottoarerna för smala. 

Vad kan vi lära om hållbarhet från Paris? 
Husen är intakta. De har inte behövts rivas och de har tillräckligt höga rumshöjder och så vidare för att kunna användas som kontor. Man behöver inte ventilera dem med en massa tekniska, avancerade lösningar, vilket gör att hela den här byggnadsmassan är kvar i princip som den byggdes då, på 1870/80-talet någon gång. Där kan man ju säga att det är ju verklig beständighet och hållbarhet.

Även om de här stenhusen byggdes med metoder som var väldigt hantverksmässiga, för lång tid, och man kanske inte hade kunskap om det här med beständighet – så har de blivit beständiga. Därför är det ju en modell för hur man ska bygga framöver egentligen.

Vi ska inte göra så specifika lösningar som vi gör i Sverige och moderna samhällen rent generellt idag, utan göra de mer generella som de Hausmansska husen är i Paris.