5 MARS 2018

Och vad lärde vi oss av detta?

Det brukar ju sägas att det är ingen fara att göra misstag, bara vi lär av dem.
Att en gång är ingen gång men två gånger är två för mycket osv.
Nedan en historisk samt en framåtblickande betraktelse.

Det är år 0 och under socialdemokratiskt styre och med stor enighet beslutas om att börja ta fram planer för det nya, stora sjukhuset. Kostnaden bedöms bli index 100.

Ett år senare har vi år 1 och en generalplan lämnas till landstinget. Priset har nu stigit till index 167.

Till år 3 har det skiftat till borgerligt styre men under fortsatt enighet fastläggs nu budgeten. Priset är nu index 288. Byggandet kan börja.

Så blir det år 8 och det nya sjukhuset skall invigas. Dock hamnar slutnotan på index 407 och stort rabalder utbryter. Det rapporteras att bygget drabbats av storhetsvansinne och att bygget gjorts på löpande räkning med mängder av konsulter, administratörer och tekniker.
Ansvar måste utkrävas hävdar de borgerliga som nu återigen är i opposition. Socialdemokraterna värjer sig med att minsann även de borgerliga har skuld i det hela eftersom de ingått så dåliga avtal under sin tid av styre.

Känns det hela igen?
Kan det månne handla om NKS (Nya Karolinska Solna)?
Nej, det gör det faktiskt inte. Det handlar om tillkomsten av Huddinge Sjukhus under åren 1964–1972.
Allt ovan hämtat från Per Gudmundssons utmärkta ledare i SvD förra veckan, 28 februari.

Men visst stämmer det till eftertanke.
Låt vara att NKS byggdes en generation senare men att så mycket ”går igen” känns onekligen märkligt.
Att vi behöver ny och utökad sjukvård står väl klart. Även om vi blir allt friskare blir vi också allt fler.
Men hur kan planering och verkställande ha så stora differenser, dessutom i två olika tidsepoker?
Är det politiskt mer gångbart att ”portionera” ut sanningen gällande kostnader?
Och vad lär vi oss av NKS för framtida stora projekt?

Ett annat stort projekt är höghastighetståg.
Resultatet av Sverigeförhandlingen och planerna på verkligt höghastighetståg i Sverige tar alltmer plats i debatten vilket är bra. Arbetet påbörjades under regeringen Reinfeldt och har slutförts under regeringen Löfvén. Det borde borga för politisk samsyn.
Det är ett spännande och framtidsinriktat projekt, men märkligt nog går de politiska uppfattningarna om vad det skulle innebära brett isär.
Jag har tidigare skrivit om seminariet ”Byggstart Sverige” som gick av stapeln i Malmö för en månad sedan. Där rådde stor entusiasm kring Sverigeförhandlingens rapport och plan och dessutom stor politisk enighet kring behovet från såväl kommunal som regional nivå.
När politiken når riksplanet låter det däremot annorlunda.
Behov, finansiering, prioritering – allt så klart viktiga frågor men den framtidstro som genomsyrade seminariet i Malmö upplever jag saknas.

Sveriges Byggindustrier ordnade ännu ett utmärkt frukostmöte i förra veckan med just infrastruktur som tema.
Bra debatt men vissa grundläggande fundamenta måste väl ändå politik och myndigheter kunna vara överens om? För att hjälpa oss medborgare att förstå.
Men inte ens historisk statistik kan de enas om.

Och Statens Väg- och Transportforskningsinstitut (VTI) som varit representerade i såväl Malmö som vid förra veckans seminarium ser en helt annan bild än alla andra.
De ifrågasätter det grundläggande behovet av såväl nyinvesteringar som utökat underhåll av existerande transportnät. Tågen går i tid och underhållet är inte eftersatt är deras analys.
”Åk buss istället för tåg” var deras förslag förra veckan.

Hur kommer vi att ta detta projekt in i framtiden?
Och vilka prioriteringar har vi möjlighet att göra?
Klimatlagen som gäller från 1 januari är ju just lag, ingen prioritering.
Och den pekar på tuffa mål att uppnå om bara 12 år.

Ja, så kan man fundera en måndagsmorgon.
Vad kan vi lära av historiska misstag och hur kör vi framlänges, inte baklänges, in i framtiden?

Med önskan om en bra vecka!

Urban Månsson
Vd
AB Svensk Byggtjänst