Senareläggning av Slussen – medveten eller omedveten risktagning?

Det finns en Klimat- och sårbarhetsutredning, beställd av en tidigare regering, där det konstateras att avbördningen från slussen behöver öka från 300 kubikmeter per sekund till 1000 kubikmeter per sekund för att minimera riskerna.

slussen_03_1260x630_kronika

 
Så vitt jag vet har det inte funnits eller finns någon politisk oenighet om denna utredning.

Om inte denna ökning av avbördningen sker finns en räcka med katastrofer som står och väntar. Enligt utredningen. Då pratar vi inte enstaka miljarder. Då pratar vi väsentliga delar av hela samhället. Och samhällsfunktioner.

Vatten – det förhandlar man inte med genom majoritetsbeslut. Det anpassar man sig efter. På ett eller annat sätt. Ett sätt är att se till att det inte blir översvämningar där det bor mycket folk. Som i Mälardalen. Till exempel.

Jag var på ett möte om Slussen i Stockholm för 10 – 11 år sedan på Byggnadsföreningen. En av talarna var Räddningschefen – ansvarig även för hantering av naturkatastrofer. Han gjorde ett starkt intryck när han dramatiskt berättade vad som skulle kunna ske om inte avbördningen förbättrades genom slussen. Den frågan har jag inte kunnat släppa sedan dess. Jag publicerade därför en krönika i ämnet för snart tre år sedan.

Men jag verkar vara ensam som oroar mig för översvämningar. Det är i alla fall inte många som tar upp den risken när man beslutar om att senarelägga ombyggnationen. Och som jag skriver i den tidigare krönikan: Bråka gärna om gestaltningen. Det kan demokratin må bra av. Men starta omgående grundläggningsarbetena. Det tar flera år innan man kommit upp till ytan.

Finns det ingen annan som noterat att klimatet är instabilt? Det borde finnas någon i ansvarig ställning som intresserar sig för miljön – och samhället. De måste fungera - tillsammans

Varför inte ha två tävlingar. En för grundläggning med ökad avbördning och en för gestaltningen.

Ett av skälen till att ombyggnationen har stoppats är att man från den nya majoriteten i stadshuset är osäker på den slutliga kostnaden. Det är ett rationellt och relevant skäl. Om man samtidigt bekräftar att man är medveten om att riskerna ökar med alla förseningar – av en ny grundläggning med ökad avbördning som effekt.

Jag tvivlar på att våra valda politiker snabbt kommer nå enighet om gestaltningen av Slussen. Men jag kan inte förstå hur man kan glömma bort det viktigaste – översvämningsrisken.

En av mina omdömesgilla kollegor jämförde agerandet med att stryka läppstift på en gris.

Översvämningar inträffar lite varstans runt om i världen. Även i våra grannländer. Vad är det som säger att det som hänt i Oslo och Polen inte skulle kunna hända i Sverige. Det är inte så länge sedan det bara var ett tiotal centimeter från att tunnelbanan höll på att fyllas med vatten. I Stockholm. Och då var det inte fråga om någon hundraårsnivå.

Sverige och Stockholm kan inte förhandla och göra upp med klimatet. Det är inte förhandlingsbart.

Att bygga efter klimatets förutsättningar – det är bra samhällsbyggnad.