Mångfald

Med mångfald menar vi att vår bransch ska spegla hela samhället och inkludera människor oavsett faktorer som ålder, religion, etnicitet, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller könsidentitet. Mångfald gör branschen mer attraktiv och hållbar. 

För att uppnå mångfald krävs att skickliga människor, oavsett bakgrund och andra faktorer, ska vilja jobba som samhällsbyggare. 

Det krävs också att vi säkerställer likabehandling och att alla dessa människor har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter – och att alla blir inkluderade på jobbet.  

För att uppnå mångfald krävs nolltolerans och kraftiga åtgärder mot alla former av diskriminering och kränkande särbehandling. 

Jämställdhet är en viktig del av mångfaldsbegreppet, ett av FN:s globala mål för hållbarhet och därmed en avgörande faktor för hållbara samhällen.  

Mångfald är en överlevnadsfråga för samhällsbyggnadssektorn.  

Vad säger lagen? 

Det är framför allt två lagstiftningar som styr mångfalds- och likabehandlingsområdet: Diskrimineringslagen (2008:567) och Arbetsmiljölagstiftningen med tillhörande föreskrifter, i synnerhet AFS 2001:1 (Systematiskt arbetsmiljöarbete) och AFS 2005:4 (Organisatorisk och social arbetsmiljö). Föräldraledighetslagen skyddar mot missgynnande av föräldralediga. 

Länk till lagstiftning hittar du här: Diskrimineringslagen och AFS 2015:4

Diskriminering     

Skyddet mot diskriminering är grundat i Regeringsformen och till för att säkerställa respekten för mänskliga rättigheter. Diskrimineringslagen förbjuder, och syftar till att motverka, alla former av diskriminering – och att främja lika rättigheter och möjligheter avseende de sju diskrimineringsgrunderna kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Diskrimineringslagen omfattar alla medarbetare, men även praktikanter, inlånad eller inhyrd personal och arbetssökande. 

Kränkande särbehandling                                                                                                                           

Kränkande särbehandling innebär handlingar som riktas mot en eller flera arbetstagare på ett kränkande sätt. Handlingarna kan leda till ohälsa och/eller medföra att personen hamnar utanför den sociala gemenskapen. Kränkande särbehandling som pågår under lång tid kan utvecklas till mobbning. Av AFS 2015:4, Organisatorisk och social arbetsmiljö, framgår arbetsgivarens ansvar. 

Vilket ansvar har jag som arbetsgivare? 

Diskrimineringslagen innehåller krav på att arbetsgivaren ska motverka diskriminering, främja lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter och arbeta med aktiva åtgärder inom samtliga sju diskrimineringsgrunder. Lagen kräver dessutom att arbetsgivaren aktivt ska främja en jämn könsfördelning. Både Diskrimineringslagen och AFS 2015:4 betonar vikten av att alla i organisationen har tillräcklig kompetens för att kunna hantera likabehandlingsfrågorna korrekt. 

Både diskriminerings- och arbetsmiljölagstiftningen kräver ett systematiskt och aktivt arbete för att främja likabehandling och förebygga och förhindra alla former av diskriminering och kränkande särbehandling. Arbetsgivaren ska ha riktlinjer och rutiner för att förhindra trakasserier, sexuella trakasserier, kränkande särbehandling och repressalier och följa upp dessa riktlinjer regelbundet. Arbetsmiljölagstiftningen kräver också att det finns en tydlig policy eller rutin som beskriver vad en utsatt medarbetare ska göra, hur en anmälan ska hanteras och vilken hjälp som finns att få. För arbetsgivare med fler än 50 anställda krävs också årlig dokumentation av arbetet med aktiva åtgärder, till exempel i form av en likabehandlingspolicy.  

Arbetsgivaren ska bedriva arbetet i samverkan med arbetstagarna och regelbundet kartlägga, analysera, åtgärda och följa upp likabehandlingsarbetet, precis som i arbetet med SAM (systematiskt arbetsmiljöarbete). De fem områden som arbetsgivarens aktiva åtgärder ska omfatta är: 

1. Arbetsförhållanden 
2. Utbildning och övrig kompetensutveckling
3. Rekrytering och befordran 
4. Möjligheter att förena förvärvsarbete med föräldraskap 
5. Löner och andra anställningsvillkor 

Vad händer om någon utsätts för diskriminering eller kränkande särbehandling? 

Du som upplever dig utsatt för trakasserier, sexuella trakasserier eller kränkande särbehandling ska omedelbart anmäla händelsen till en person i ansvarsställning på ditt företag. Så snart information om att en medarbetare, praktikant, arbetssökande eller inlånad/inhyrd personal känner sig utsatt uppstår arbetsgivarens skyldighet att utreda ärendet. Utredning ska alltid göras av en person med rätt kompetens och som upplevs opartisk. Om utredningen visar att trakasserier, sexuella trakasserier eller kränkande särbehandling förekommit ska arbetsgivaren vidta åtgärder. Det kan handla om arbetsrättsliga påföljder och i de grövsta fallen även polisanmälan. När ärendet är avslutat är arbetsgivaren fortfarande ansvarig för att följa upp att överträdelserna inte fortsätter och att ingen utsätts för repressalier.  

Både do.se och av.se innehåller mycket bra vägledning för såväl arbetsgivare som arbetstagare. Där hittar du också aktuella lagar och föreskrifter. 

Vad säger branschen? 

Vår bransch har stora mångfaldsutmaningar; idag speglar vi inte samhället och det påverkar vår attraktionskraft. 

Genom Etikforum vill vi bidra till en bransch som präglas av mångfald och inkluderande arbetsplatser.  

För att uppnå det måste vi samverka och tänka nytt. Vi måste också sätta gränser och vara tydliga med vilka attityder och beteenden som är acceptabla respektive inte acceptabla på våra arbetsplatser. Nytänkande, inkludering och samarbete kommer att vara avgörande för samhällsbyggnadssektorns kompetensförsörjning.